Skollagen 2 kap. 8 § – ny lag juli 2024

Elevens rättigheter och skolans skyldigheter / resursfördelning

Tidigare var det ovanligt att grundskoleelever fick möjlighet att studera gymnasiekurser, även om de hade kapacitet för det. Den svenska skollagen, i sin tidigare form, var ganska restriktiv i att erbjuda utbildning på en högre nivå för grundskoleelever, vilket ledde till att många särskilt begåvade elever kände sig understimulerade och ouppmärksammade inom det ordinarie skolsystemet.

Detta är en anpassning av skolans undervisning till varje elevs förutsättningar, vilket betonar rätten till en undervisning som utmanar alla elever – inte minst de med högre kunskapsnivåer. Skolan har enligt skollagen en skyldighet att erbjuda en undervisning som är anpassad efter elevens förmåga och behov. Enligt den nya lagändringen är det nu tydligare att elever som är särskilt begåvade eller avancerade inom ett ämne inte ska hållas tillbaka av den ordinarie grundskoleutbildningen. I stället ska dessa elever stimuleras och utmanas på sin nivå.

Ansvarsfördelningen kring att säkerställa tillräckliga resurser för undervisning av grundskoleelever på gymnasienivå faller främst på huvudmannen för skolan, alltså den kommunala skolan eller den fristående skolans ägare (skolhuvudman). Huvudmannen har enligt skollagen ansvar för att elever får den undervisning och de resurser som krävs för att deras behov tillgodoses, vilket inkluderar elever som har avancerade kunskaper och därför behöver undervisning på gymnasienivå.

Huvudmannens ansvar

Enligt Skollagen (2010:800), kapitel 2, § 8 har huvudmannen ett övergripande ansvar för att utbildningen är likvärdig och att alla elever får det stöd och de anpassningar som behövs för att nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling. Detta innebär att huvudmannen ska säkerställa att det finns resurser tillgängliga, både i form av lärare med rätt kompetens och andra nödvändiga resurser, för att kunna erbjuda avancerad undervisning till elever som behöver det.

Finansiering och kostnadsfördelning

När det gäller finansiering av de extra kostnader som uppstår för att ge grundskoleelever tillgång till undervisning på gymnasienivå, inklusive kostnader för personal, undervisningsmaterial och eventuellt samarbete med gymnasieskolor, är det också huvudmannen som har ansvar för detta.

Om det handlar om en kommunal skola är det kommunen som står för finansieringen, och kommunerna får sina pengar genom skatteintäkter samt genom det statliga bidragssystemet för utbildning. Om det är en fristående skola, är det skolans huvudman som ansvarar för att omfördela resurser inom ramen för skolpengen och eventuellt söka extra bidrag från kommunen eller staten vid behov.

Specialfall: Samverkan med andra skolor

I de fall där en grundskola inte har resurser att själva erbjuda gymnasiekurser, kan de samverka med en närliggande gymnasieskola. I sådana fall kan det ske avtal mellan grundskolans och gymnasieskolans huvudmän, där kostnaderna för undervisningen kan delas. Det kan även finnas lösningar som distansundervisning, vilket skulle innebära att skolan får betala för tillgången till den undervisningen och för eventuell handledning.

Statens roll

Även om huvudmannen har det direkta ansvaret för att tillhandahålla de resurser som behövs, har staten ett övergripande ansvar för att se till att skolorna kan uppfylla sina skyldigheter. Staten tillhandahåller vissa riktade bidrag som kan användas för att utveckla och stödja utbildning av särskilt begåvade elever. Exempelvis kan det finnas statliga stödprogram för skolutveckling, digitala lärverktyg eller specialpedagogiskt stöd som huvudmannen kan ansöka om för att täcka delar av kostnaderna.

Sammanfattningsvis är det skolans huvudman som bär det yttersta ansvaret för att se till att elever som behöver undervisning på gymnasienivå får det, och det är huvudmannen som måste stå för de extra kostnader som kan uppstå. Om det krävs samverkan med andra skolor eller digitala lösningar, är det huvudmannens ansvar att ordna detta. I vissa fall kan huvudmannen söka stöd från kommunen eller staten för att hantera extra kostnader.

Fördelar med lagändringen

Den nya lagen ger ett ökat erkännande för särskilt begåvade elever och deras behov av en mer anpassad utbildning. Några av de mest påtagliga fördelarna är:

• Individuell utveckling: Elever kan utvecklas i sin egen takt och nivå utan att känna sig understimulerade.

• Ökad motivation: Genom att få utmaningar som matchar deras förmågor kan särskilt begåvade elever uppleva en ökad motivation och trivsel i skolan.

• Bättre utnyttjande av elevernas potential: Sverige får möjlighet att bättre nyttja den fulla potentialen hos sina mest avancerade elever, vilket på lång sikt kan bidra till samhällsutvecklingen.

Utmaningar och framtida perspektiv

Samtidigt som lagändringen medför många fördelar, finns det också utmaningar. En av dessa är hur skolorna ska klara av att implementera dessa nya krav, särskilt i mindre skolor med färre resurser. Det finns en risk att elever i glesbygdsområden eller på mindre orter kan få svårare att ta del av undervisning på gymnasienivå om det inte finns etablerade samarbeten med gymnasieskolor eller tillräckliga digitala resurser.

Framåt krävs också att skolpersonal utbildas för att identifiera och stödja särskilt begåvade elever. Om dessa elevers behov inte identifieras i tid riskerar de att förlora motivation och drabbas av psykisk ohälsa på grund av understimulans.

Förarbeten

I förarbetena till Skollagen kapitel 10, § 23, som berör möjligheten för grundskoleelever att läsa gymnasiekurser, lyfts flera viktiga aspekter fram:

1. Individuella behov: Förarbetena betonar att den nya bestämmelsen ska möta behoven hos elever som har förutsättningar att ta till sig undervisning på en högre nivå än den som erbjuds på grundskolan. Det gäller särskilt elever som är särskilt begåvade eller som visar stor kunskapsutveckling i ett visst ämne.

2. Flexibilitet i undervisningen: Ett centralt syfte med lagändringen är att ge skolan större flexibilitet att anpassa undervisningen efter elevernas individuella förutsättningar. Detta kan innebära att elever läser enstaka kurser eller delar av kurser på gymnasienivå parallellt med sina grundskolestudier.

3. Rektors ansvar: Det tydliggörs att det är rektorn som ska fatta beslut om en elev ska få läsa gymnasiekurser. Rektorn ska basera beslutet på en bedömning av elevens behov, förutsättningar och skolans resurser.

4. Undervisning av behörig lärare: En viktig punkt i förarbetena är att undervisningen måste ske av en lärare som är behörig och legitimerad för gymnasiekurser. Detta säkerställer att eleven får undervisning av hög kvalitet.

5. Rätt till betyg: Elever som läser gymnasiekurser på grundskolan ska ha rätt att få ett betyg på dessa kurser, vilket framhålls som en viktig del av elevens rättigheter. Betyget ska vara likvärdigt med ett betyg utfärdat på gymnasiet.

6. Samverkan med elev och vårdnadshavare: Det betonas att beslut om gymnasiekurser ska ske i samråd med eleven och vårdnadshavare. Elevens intresse och motivation för att läsa på högre nivå är en central faktor för att beslutet ska vara framgångsrikt.

Förarbetena visar att lagändringen syftar till att förbättra stödet för elever som behöver extra utmaningar och att skapa ett mer flexibelt utbildningssystem som kan anpassas efter varje elevs unika behov.

Sammanfattning

Den lagändring som trädde i kraft i juli 2024 innebär ett stort steg framåt för svensk utbildning och särskilt för elever med särskilda begåvningar. Genom att ge dessa elever möjlighet att studera på gymnasienivå redan under grundskolan kan vi bättre möta deras behov, stimulera deras intellektuella utveckling och skapa en skola som är mer rättvis och individanpassad. Dock krävs det både resurser och utbildning av skolpersonal för att säkerställa att denna lagändring implementeras på bästa möjliga sätt, och att alla elever får den utbildning och det stöd de har rätt till enligt skollagen.I juli 2024 trädde en viktig lagändring i kraft i den svenska skollagen som rör möjligheten för grundskoleelever att få undervisning på gymnasienivå. Denna lagändring är ett svar på ett växande behov av flexibilitet och individualisering i utbildningen, särskilt för elever som har avancerade kunskaper inom specifika ämnen. Här ska vi gå igenom vad denna förändring innebär och hur den påverkar både elever, skolor och utbildningssystemet i stort.

Kom ihåg mina vänner ”Genom samverkan sker mirakel!”