I veckan har jag med stöd av skoljurister fördjupat mig i den nya lagen som trädde i kraft i juli 2024 (Skollagen kapitel 10, § 23) som rör möjligheten för grundskoleelever att få undervisning på gymnasienivå. Det här är svårt och krävs organisatorisk flexibilitet som framförallt gymnasieskolorna kan känna sig lite oförberedda på att kunna hantera tillsammans med huvudmän som behöver vara redo att bistå grundskolan med tillräckliga resurser.
Denna lagändring är ett svar på ett växande behov av flexibilitet och individualisering i utbildningen, särskilt för elever som har avancerade kunskaper inom specifika ämnen. Här ska jag gå igenom vad denna förändring innebär och hur den påverkar både elever, skolor och utbildningssystemet i stort.
Bakgrund och lagändringen
Tidigare var det ovanligt att grundskoleelever fick möjlighet att studera gymnasiekurser, även om de hade kapacitet för det. Den svenska skollagen, i sin tidigare form, var ganska restriktiv i att erbjuda utbildning på en högre nivå för grundskoleelever, vilket ledde till att många särskilt begåvade elever kände sig understimulerade och ouppmärksammade inom det ordinarie skolsystemet.
Detta är en anpassning av skolans undervisning till varje elevs förutsättningar, vilket betonar rätten till en undervisning som utmanar alla elever – inte minst de med högre kunskapsnivåer.
Viktiga punkter i den nya lagändringen:
1. Läsa på högre nivå och snabbare takt: Grundskoleelever har nu rätt att läsa kurser på gymnasienivå om deras kunskapsutveckling kräver det, vilket innebär att skolan måste kunna erbjuda dessa möjligheter för elever som är i behov av större utmaningar.
2. Rektors beslut: Det är rektorn som beslutar om en elev ska få läsa en eller flera gymnasiekurser under grundskoletiden. Detta beslut baseras på elevens behov och förutsättningar, och det är viktigt att beslutet tas i samråd med lärare och eventuellt elevhälsoteam.
3. Behörig och legitimerad lärare: Undervisningen på gymnasienivå måste hållas av en lärare som både är behörig och legitimerad för gymnasiekurser. Om en grundskolelärare har behörighet för att undervisa på gymnasienivå, kan denna lärare genomföra undervisningen för gymnasiekurser i grundskolan.
4. Prövning på gymnasienivå: Grundskoleelever som läser gymnasiekurser har rätt att göra en prövning på den nivån. För att prövningen ska vara giltig, måste den bedömas av en behörig gymnasielärare.
5. Rätt till betyg på gymnasienivå: Elever som läser gymnasiekurser har också rätt att få betyg på dessa kurser. Betyget utfärdas av en behörig gymnasielärare och har samma giltighet som ett gymnasiebetyg. Detta innebär att elever som redan i grundskolan klarar av gymnasiekurser kan få betyg som sedan räknas in i deras gymnasieexamen och framtida ansökningsprocesser till högre utbildning.
Vad innebär detta i praktiken?
I praktiken innebär den nya lagändringen att skolor nu måste vara förberedda att erbjuda utbildning på gymnasienivå till grundskoleelever, något som kan innebära organisatoriska och pedagogiska utmaningar. Det ställer också krav på rektorer att identifiera elever som har behov av denna typ av undervisning och att fatta beslut om detta i enlighet med den nya lagen. Lagändringen bidrar till att öka flexibiliteten i utbildningssystemet och gör det möjligt för högpresterande och särskilt begåvade elever att utvecklas i sin egen takt. Här är några centrala aspekter av hur förändringen kan komma att tillämpas i skolan:
1. Individuell anpassning och undervisningsplanering
Grundskolor måste anpassa sin undervisning för att möta dessa elevers behov. Det kan innebära att en elev som har nått en hög nivå i exempelvis matematik, fysik eller språk får möjlighet att läsa motsvarande kurser på gymnasienivå. Det är viktigt att skolorna skapar flexibla undervisningsplaner där dessa elever kan delta i både grundskole- och gymnasiekurser, antingen via digital undervisning, på distans eller genom särskilda avtal med närliggande gymnasieskolor.
2. Krav på samverkan mellan grundskola och gymnasium
För att möjliggöra denna typ av undervisning behöver grundskolor och gymnasieskolor samarbeta. Det kan exempelvis ske genom att gymnasielärare undervisar grundskoleelever, eller genom att grundskoleelever får tillgång till gymnasieundervisning på plats i gymnasieskolor. Lagändringen ställer därmed högre krav på skolhuvudmännen att skapa och underhålla dessa samarbeten.
3. Bedömning och stöd till särskilt begåvade elever
För att en grundskoleelev ska kunna ta del av undervisning på gymnasienivå, behöver elevens kunskapsnivå bedömas noggrant. Skolans personal måste vara uppmärksam på elever som visar tecken på särskild begåvning eller snabbare inlärning i ett visst ämne och ge dem stöd genom anpassad undervisning. Denna förändring innebär också att skolans elevhälsa och specialpedagoger behöver samverka för att se till att eleverna får rätt stöd även på det sociala och emotionella planet.
4. Praktiska arrangemang
Det finns också praktiska aspekter att ta hänsyn till. Undervisning på gymnasienivå kräver resurser, både i form av lärare med rätt kompetens och läromedel som kan stödja den högre nivån. Skolor kan behöva öka sin personalstyrka eller utveckla sina digitala lösningar för att möta dessa behov. Dessutom måste skolorna säkerställa att eleverna har möjlighet att balansera sin arbetsbörda så att studierna inte leder till ohälsa eller utbrändhet.
Grundskolerektorns roll och möjligheter
Om en grundskolerektor står inför beslutet att låta en elev läsa gymnasiekurser men saknar tillgängliga behöriga pedagoger, kan detta skapa en utmanande situation. Trots de rättigheter som elever nu har att läsa på högre nivå enligt Skollagen kap. 10 § 23, måste skolan fortfarande säkerställa att undervisningen kan genomföras av behöriga och legitimerade lärare. Det finns dock olika sätt som en rektor kan hantera detta:
1. Samarbete med gymnasieskolor
En möjlighet är att rektorn samarbetar med närliggande gymnasieskolor för att ge eleven tillgång till undervisning på gymnasienivå. Det kan innebära att eleven får delta i gymnasiekurser på plats eller via distansundervisning med hjälp av gymnasielärare. Detta skulle säkerställa att undervisningen ges av en behörig lärare.
2. Anlita externa resurser
Om det inte finns behöriga gymnasielärare inom den egna skolan, kan rektorn överväga att anlita externa lärare med rätt behörighet. Dessa kan vara konsulter, lärare från andra skolor eller genom ett samarbete med privata utbildningsaktörer.
3. Fortbildning av befintlig personal
Ett långsiktigt alternativ är att skolan satsar på fortbildning av sina egna lärare. Grundskolelärare som har nära koppling till ämnet kan ges möjlighet att vidareutbilda sig för att bli behöriga att undervisa gymnasiekurser, särskilt i de fall där det är flera elever som behöver undervisning på högre nivå.
4. Distansundervisning
I vissa fall kan rektorn överväga att använda digitala undervisningsplattformar där elever kan följa gymnasiekurser på distans. Distansundervisning som kompletteras med stöd från skolans befintliga lärare kan vara ett effektivt sätt att hantera bristen på gymnasiebehöriga lärare i den fysiska skolan.
5. Resursanpassning
Rektorn kan också behöva ta upp frågan med huvudmannen, det vill säga kommunen eller skolans styrelse, om resurser för att säkerställa att skolans skyldigheter gentemot eleven uppfylls. Det kan kräva att huvudmannen antingen anställer fler gymnasielärare eller omfördelar resurser för att möta elevens behov. Se mer under kommande punkt som behandlar detta mer specifikt om ansvarsfördelning.
6. Individuell studieplan
I situationer där det är svårt att omedelbart tillgodose gymnasieundervisningen kan rektorn besluta om en individuell studieplan för eleven. Denna kan innehålla temporära lösningar, som förberedande kurser eller studiematerial på högre nivå, tills lämplig undervisning kan ordnas.
Trots utmaningar måste en rektor enligt lagen hitta en lösning för att tillgodose elevens rätt till undervisning på högre nivå. Beslutet kräver samarbete och kreativitet, både inom skolan och med externa aktörer. Det viktigaste är att eleven får den stöd och stimulans som hen har rätt till, även om det innebär att skolledningen måste vara innovativ och flexibel i sin resursanvändning.
Som vanligt gäller – ”Genom samverkan sker mirakel!”
Lämna ett svar