En destruktiv inställning som skadar särskilt begåvade barn.
I den svenska skolan finns dessvärre en återkommande och felaktig uppfattning att “allt i livet kan inte vara roligt”, en attityd som ofta riktas mot särskilt begåvade elever när de uttrycker frustration över bristen på utmaningar i undervisningen. Många gånger möts dessa barn av kravet att “bita ihop” och genomföra uppgifter långt under deras intellektuella kapacitet innan de ska få adekvat och lagstadgad undervisning, om det ens sker då. Men denna inställning kan leda till allvarliga, ibland livslånga, konsekvenser.
Understimulans: en osynlig sjukdom
När en särskilt begåvad elev inte får sina behov tillgodosedda, kan det leda till ett tillstånd av understimulans. Elever som inte utmanas i skolan riskerar att drabbas av utmattning, depression och andra psykiska och fysiska sjukdomar som utbrändhet. Forskning visar att det finns en direkt koppling mellan understimulans och sjukdomstillstånd som uppstår när hjärnan inte får tillräckligt med kognitiv näring.
I längden kan elever som ständigt möter en undervärderande och förminskande lärmiljö tappa sin vilja att lära och utvecklas, vilket kan leda till ångest och lågt självförtroende. Särskilt begåvade elever känner ofta att de inte passar in eller att de inte är förstådda, vilket förstärker känslan av utanförskap. När lärarna (och eller föräldrarna) inte förstår denna problematik och istället förväntar sig att eleven “biter ihop”, kan det leda till en destruktiv spiral av psykisk ohälsa.
Trauma som följer med in i vuxenlivet
Den långsiktiga effekten av understimulans är inte bara en förlorad skoltid. Många särskilt begåvade barn som inte får sina behov mötta utvecklar trauma som kan följa dem genom hela livet. Utan rätt stöd kan dessa elever utveckla en inre övertygelse om att de aldrig kommer att bli utmanade eller erkända för sina förmågor, vilket kan påverka deras självkänsla och relationer till andra vuxna och kamrater.
Studier visar att trauma från skolåren kan manifestera sig i form av undvikande beteenden, såsom att undvika utbildning och arbetsplatser där de inte känner sig stimulerade, eller genom självdestruktiva beteenden, inklusive risktagande eller isolering.
Förnekelse av behov leder till kunskapsstopp
När elever får höra att de måste göra samma uppgifter som alla andra innan de kan få mer avancerade uppgifter, förloras värdefull tid som kunde ha använts till att utveckla deras förmågor. I en studie från Skolverket betonas vikten av att anpassa undervisningen efter elevens förmåga för att säkerställa en kontinuerlig kunskapsutveckling.
Vad måste förändras?
För att särskilt begåvade elever ska kunna må bra och blomstra måste omgivningen inse allvaret i understimulans och agera utifrån dessa barns faktiska behov. Skolan har ett ansvar, enligt skollagen, att ge alla elever adekvat stöd och undervisning som svarar mot deras förmåga. En undervisning som tar hänsyn till elevens behov och stimulerar deras intellekt är inte bara ett krav, utan en nödvändighet för deras långsiktiga välbefinnande och utveckling.
Rekommendationer för skolpersonal:
• Anpassa undervisningen för att utmana eleven på deras nivå.
• Identifiera tidiga tecken på understimulans och agera proaktivt.
• Samverka med elevhälsan för att skapa en stimulerande lärmiljö.
• Erkänn att känslor av uttråkning och frustration kan vara tecken på att eleven inte utmanas tillräckligt.
Föräldrar:
• För dialog med skolan om ert barns behov.
• Uppmärksamma förändringar i beteende och humör som kan tyda på understimulans.
• Stötta ert barns intellektuella och känslomässiga utveckling utanför skolan.
Att ignorera särskilt begåvade barns behov är inte bara ett pedagogiskt misstag – det kan vara ett allvarligt brott mot deras rätt till utbildning och välmående.
-Genom samverkan sker mirakel!
Lämna ett svar